Historiska tillbakablickar

jaktcockerns utveckling i Storbritannien och Sverige

 

Cocker spaniel som ras delades i de två olika typerna för drygt hundra år sedan. Det var olika intressen och användningsområden hos uppfödarna i Storbritannien som medverkade till att det blev en uppdelning. De som jagade med sina hundar avlade på de jaktliga egenskaperna och brydde sig mindre om utseendet. Hos uppfödare med utställning/sällskap i fokus, blev utseendet det som huvudsakligen prioriterades. Utifrån de olika intresseinriktningarna har tämligen två homogena typer utkristalliserats med olika drag både vad gäller utseende och jaktliga egenskaper.

Det finns många beskrivningar från välkända uppfödare hur man bäst karaktäriserar en jaktcocker. De flesta tycks vara eniga om att jaktcockern har i förhållande till sin storlek en enorm förmåga och att den präglas i hög grad av sin stundtals något egensinniga karaktär. Cockern beskrivs i olika termer - alltifrån att djävulen själv har med ett finger i avelsarbetet (de hittar ju på så mycket sattyg!), till att de inte är hundar utan små människor. Eller - man säger inte till sin jaktcocker att göra något utan man ber den och då gör den allt för sin ägare. Eller - jaktcockern jagar inte för att hitta vilt utan den arbetar om det finns vilt. Det finns många uttalanden på liknande sätt som alla visar på det stora engagemang och kärlek som uppfödare och ägare ägnar sina jaktcockrar.

I mycket generella ordalag är jaktcockern en hund med mindre pälsmängd, som har högre öronansättning, bredare skalle, mindre utfyllt nosparti jämfört med utställningstypen. Inom jaktcockern finns en variation avseende utseende- och storlek, med både stora som små hundar, med finare och grövre benstommar. Eftersom de jaktliga egenskaperna är det överskuggande i avelsarbetet, har inget specifikt utseende prioriterats generellt, som kan vara en förklaringen att det är en variationen i utseende bland jaktcockrar. Självklart kan enskilda uppfödare ha utseendemässiga preferenser, men det är inget som slagit igenom på typen som helhet.

Jaktcockerns utveckling i Storbritannien

Det är naturligtvis omöjligt att återge en rättvis bild av jaktcockerns utveckling i sitt hemland med hänsyn till hur många som varit och är engagerade och den mängd av hundar som fötts upp där. I Storbritannien finns ett så stort intresse för spanieljakt varför det kan vara svårt för oss i Sverige att greppa. I vårt land är denna form av jakt är en udda företeelse i skuggan av den dominerande klövviltsjakten. Således kommer endast de mest framstående uppfödarna som präglat många olika kennlars verksamhet att presenteras och som även påverkat utvecklingen i Sverige. I övrigt beskrivs framstående hundar som präglat aveln. För den som är intresserad av historia och stamtavlor är Mike Smiths bok ”Working Springer and Cocker Spaniels” från 1998 en guldgruva och rekommenderas varmt.

De jaktcockrar vi idag ser i stamtavlorna kan härledas i många fall bak till 60-70-talet. Den jaktcocker som många känner till, kanske mycket för att historien är väl beskriven men också lite av en saga. Det gäller Keith Erlandsons Specle of Ardoon som var en blandning mellan en show-cocker hane och en lite jaktcockertik. Anledningen till ”bland-parningen” var att tiken befann sig på Irland där det inte fanns andra jaktcockrar vid den tidpunkten. Uppfödaren (Will Sloan) tog vad som fanns och det blev en showcocker (Tireragh Silver Starligth med fädernet från Sixshot Otto the Own, och mödernet Tireragh Harvest Moon). Det föddes två valpar varav av Keith Erlandson, en legend i sig, tog sig an tiken. Engagemanget var till en början blandat med mycket stor skepticism som sedan övergick till en stor kärlek och framgång. Det hela resulterade i att de tillsammans vann nio jaktprov (open stakes) och tre mästerskap (72-74) före fem års ålder.

I nedanstående finns en lista på brittiska uppfödare som har haft stora framgångar i sin uppfödning. De flesta av dessa finns inte längre aktiva och de nyare kennlarna har ännu inte hunnit göra avtryck på samma sätt, med hänsyn till att tiden är en viktig faktor i utvärderingen av avelsarbetet.

Kennelnamn
Uppfödare
Framstående hundar uppfödda av kenneln (födelseår). Alla FTCH
Anahar
Mrs DJB Douglas
Anahar Allspice (86)
Anahar Bawbee (87)
Anahar Kirsty (90)
Anahar Teuchat (91)
Anahar Tippet (91)
Bournpark
Mr EE Burchell
Bournepark Beluga (86)
Bournepark Blaze of Nancarrow (88)
Bournepark Bobbin (86)
Chyknell
Mr J Shotton
Chyknell Chocolate Drop (83)
Chyknell Jessica (01)
Exton
Mrs TA Watt
Exton Anna (72)
Exton Busy (64)
Exton Dainty (68)
Exton Dickle (74)
Exton Duncan (64)
Exton Jamie (79)
Exton Jemima (74)
Exton Jenny (66)
Exton Monty (61)
Exton Sarah (67)
Gwibernant
Mr P Hayward
Gwibernant Eel (76)
Mr K Erlandson
Gwibernant Llewellyn (82)
Gwibernant Snake (78)
Rhu of Migdale (76)
Laighpark
Mr JG Maxwell
Laighpark Dazzle (85)
Miss AK Hill-Wood
Laighpark Flick (83)
Mr J Edgar
Laighpark Floss (88)
Laighpark Mist (88)
Laighpark Nancy (84)
Maesydderwen
Mr P Jones
Maesydderwen Flymo of Sandyhill (89)
Maesydderwen Jackdaw (91)
Maesydderwen Jackdaw (91)
Maesydderwen Kestrel (91)
Maesydderwen Kirsty (91)
Mallowdale
Mr DJ Openshaw
Mallowdale Rackatear (96)
Nancarrow
Mr H Millington
Nancarrow Carousel (91)
Nancarrow Gypsy (79)
Nancarrow Sooty of Craigfelin (80)
Parkbreck
Mr CR Colclough
Parkbreck Breeze (92)
Parkbreck Eagle (90)
Parkbreck Eclipse of Mailscot (90)
Parkbreck Elm of Bishwell (90)
Parkbreck Jake (91)
Parkbreck Jefferson (93)
Tayburn
Sir D Gregory
Tayburn Angus (68)
Mrs AM Gregory
Tayburn Brora (81)
Tayburn Cockle (74)
Tayburn Ron (70)
Tayburn Valentina of Anahar (79)
Wernffrwd
Mr & Mrs HC Gwynne
Wernffrwd Ammwyl (89)
Wernffrwd Bunterson (83)
Wernffrwd Ci Twt (84)
Wernffrwd Cymro Du (89)
Wernffrwd Dai Bach (92)
Wernffrwd Enfys (88)
Wernffrwd Heini (87)
Wernffrwd Jetson (83)
Wernffrwd Kathleen (93)
Wernffrwd Melyngoch (84)
Wernffrwd Pawn (84)
Wernffrwd Siarl (92)
Wernffrwd Silk (87)
Wernffrwd Tylwyth Teg (82)
Wernffrwd Wobr (81)


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jaktcocker i Sverige

På 70-talet kom den första cockern av jakttyp till Sverige, importerad av Erland Ejder och det dröjde fram till 80-talet innan fler kom. Alla cockrar av denna typ importerades från Storbritannien, där det fanns starka stammar av jakttypen. I Storbritannien har den engelska springer spanieln haft en mycket stark ställning som jakthund medan cockern mer varierat i sin kvalitet och därför inte haft lika gott rykte. Sannolikt har entusiaster i Sverige därför kunnat importera cockrar av bästa stam, vilket i sin tur kan förklara varför Sverige lyckats få en så hög kvalitet på jaktcockrarna och avelsverksamheten. Att jaktcockern blev mycket populär i Sverige vittnar om inget annat den sammanställning av cockrarnas deltagande på jaktprov. Jaktcockern representerades av ett fåtal hundar i mitten av 80-talet för att i början av 2000 och framåt vara helt dominerande på jaktproven. Självklart spelar andra faktorer in såsom villkoren för att hålla jaktprov, regelförändringar i jaktproven och vad som krävs för att uppnå olika championat. Men det råder inget tvivel om att jaktcockern är förstahandsvalet för den som vill jaga med sin cocker.

En av dem som importerade jaktcockrar tidigt var Hans-Erik Sjöblom i Landskrona, sedemera kennel Vagnmakarens. Hasse Sjöblom importerade ett antal hundar och de som kom att prägla hans kennel mest var den svarta tiken Ebony Slice (född-84 - foto nedan till höger) som hade kennlar som Jordieland och Gwibernant i sin stamtavla. Den tillika svarta hanhunden Wernfrrwd Rhidian (född -91 - foto till vänster) blev också en betydelsefull individ i Vagnmakarens kennel. ”Bobby” som han kallades var efter två mycket välmeriterade cockrar – den hetlevrade GBFTCH Heath-Hill Lad och den mycket välkända GBFTCH Wernffrwd Ci Twt. Ebony Slice och Heath-Hill Lad parades två gånger och de mest framgångsrika från kombinationen blev V. Anna, V. Dixie och V. Ellen. Anna vann mästerskapet och Ellen placerade sig bland de främsta flera gånger (2:a, 4:a, 4:a) förutom att hon lyckades meritera sig till 8 första pris i ekl. Dixie var också med och tampades på mästerskapen men dog innan hon var färdigmeriterad, dvs alldeles för tidigt. Syskontrion utmärktes av en mycket stark jaktlust och obändlig vilja att ta sig an alla jaktliga uppdrag. Utmärkande var även deras förmåga till att läsa av jaktliga händelseförlopp, det som engelsmännen kallar för gun-sense. Med det menas att hunden lär sig att läsa skytten, följa vapnets riktning, känna av riktningen på krutdoften etc vilket är till en enorm hjälp då man vill åstadkomma snabba och effektiva apporteringar.

En annan kennel som snart blev dominerande på arenan var Jörgen och Rita Sandbergs Smedmästarens i Bromölla. Den första jaktcockern som kom till Jörgen och Rita var Skenshall Mark (född -85), en röd hane som i många år imponerade på domarna, både på de från Sverige som de från andra länder. En viktig tik som Jörgen och Rita importerade var Lemon Blossom Bell (född -92). Skenchall Mark och Lemon Blossom Bell parades tre gånger och ur denna kombination fick kenneln flera framgångsrika avkommor av vilka S Gnista, S Kompis, S Ella och S Tilda kanske mest utmärkt sig. Den som blev mest betydelsefull var S Gnista som parad med Ruffcover Lad producerade flera framgångsrika avkommor såsom S Fanny, S Riska och S Ruffsa. Dessa två uppfödare, Hans-Erik Sjöblom och Jörgen & Rita Sandberg, hade båda tidigare haft cockrar av utställningstyp men som nu helt ändrat inriktning mot jaktcocker. Kennlarna har medverkat till att skapa ett intresse för jaktcockern och som ringar på vattnet har fler uppfödare dykt upp på arenan. De närmast efterkommande uppfödarna som har fött upp fler än tre kullar de senaste två åren och som fortfarande är aktuella, har startat upp med avelstikar från dessa framgångsrika kombinationer som nämnts ovan. Fotot ovan är från SM 2000 som gick på Björkvik i Östergötland med Jörgen Sandberg som vinnare med sin röda Gnista (till vänster). Jag och Vagnmakarens Ellen kom tvåa, och Jonas Sandberg blev trea med Shelderton Sam och fyra med Småviltjägarens Chili. Domaren var Mr Pope från Storbritannien.

En av dem som tidigt började föda upp efter kennel Vagnmakaren och kennel Smedmästaren, var kennel Meryl (Maria Müllersdorf) som hade Vagnmakarens Ellen (född 1993 - foto till höger) som en av sina stamtikar, Mette Franeks kennel Stawaskogen hade Smedmästarens Riska (född 2002) och Agneta Anderssons kennel Red Garlics hade Smedmästarens Tilda (född 1997). De tre kennlarna har blivit uppföljare och numera parallella till Vagnmakarens och Smedmästarens kennel. Andra uppfödare är sådana som kanske mest haft avelshanhundar som Jonas Sandbergs kennel Småviltjägarens, med bland annat den mycket vinstrika hanen Shelderton Sam, men som även haft några kullar genom åren. Ytterligare en kennel som haft fler än tre kullar är Camilla Wikström och Timba Mabrouks kennel Wildthyme.

Eftersom jaktcockern ökat allt mer i popularitet, följer även att fler kommer att föda upp jaktcockrar. Det är väldigt glädjande att fler och fler ser den fantastiska hund som jaktcockern ändå är. Det finns dock en baksida på medaljen och det är att en alltför hög popularitet kan medföra att det blir en för snabb utveckling då man inte hinner med att utvärdera avelsbasen i så hög utsträckning som det är önskvärt. Vi får bara hoppas på att den förhållandevis långsamma progress som jaktcockern hittills haft kvarstår och därmed den höga kvalitet som finns i Sverige.