SUCH Travis It´s A Black-Out
1986 - 1998
e: Leavenworth It´s A Pleasure
u: Travis Wild Gossip
uppf: Kari Haave 
stamtavla

 
SUCH Travis It´s A Black-Out - Oskar - var min första cocker spaniel och han blev min stora läromästare. Han hade det unika - skönhet och jaktlig talang. Vi tävlade på utställningar och åkte på jaktprov. Oskar blev utställningschampion och många uppskattade hans torra och kompakta utseende. Han erhöll sina cert för domarna; 

Ed Croud (AUS), SKK Göteborg
Hans Lehtinen (SF), SKK Stockholm
Rae Furness (GB), SSRK, Ultuna

Dessutom innehöll höstarna många jaktdagar, fr f a  klappjakter där Oskar var en hängiven medarbetare. Dessa jakter innebar att han blev en mycket god viltfinnare och enveten apportör. Höstarna blev alltså jaktens tid då pälsen (behäng) klipptes av (till utställningsfolkets stora förfäran!)  och fram i april var pälsväxten utväxt igen då utställningsringarna erbjöd nya utmaningar. Han var, liksom många andra utställningscockrar, en mycket god viltspårshund. Garvade yrkesjägare har anlitat hans tjänster och erkänt hans goda förmåga att spåra vilt, även sådana som andra hundar prövat och gått bet.  

JAKTPROV

På jaktproven avancerade Oskar ganska snabbt till elitklass och erhöll där ett förstapris och sex andrapris. De tredjepris han erhöll fick han oftast för att han krånglade på spåret.  Att det blev så många andrapris beror nog på att jakterna vi deltog på gav ett visst mått av självständighet som kan vara lite besvärligt att bemästra under de mer ordnade jaktproverna. Han hade en mycket mjuk mun som levererade hem många undanlöpta eller tryckande fasaner. Som kuriosum kan det för den nyligen initierade spanielintresserade veta att på den tiden hade man vatten och spårarbete vid varje jaktprov (fältprov). Efter en dags jakt avslutades provet med spår och vatten och då kunde många hundar vara trötta. Det kunde visa sig i misslyckade spår eller vattenprov. Med dagens krav om ett godkänt spår- och vattenprov hade på den tiden varit en guldgruva för mig och Oskar. Å andra sidan har kraven på utförda fältarbeten hela tiden utökats, så det jämnar nog ut sig på sikt ändå.

Oskar var en mycket mjuk och snäll hund utan att bli mesig. Han var precis som en cocker skall vara - man skall aldrig riktigt veta vad en cocker kan hitta på. Ett exempel på "cocker-fanstyg" hände på det internationella provet på skånska Näsbyholm (1989), där Charlie Johnsson dömde.  Oskar fick gå ganska länge, trots mina försök att avbryta. Jag tyckte inte att han gick så bra som han kunde och dessutom kände jag på mig att "hornen skulle växa ur pannan" på honom. Oskar bönhörde mina önskningar och avslutade jakten med fullt drev efter hare över ett gärde till allas beskådan. MED SKALL! Charlie gav mig pris för bästa nolla! Det värmde eftersom det hade varit fruktansvärt pinsamt.

Oskar erhöll sitt 1:a och sina 2:a pris i elitklass enligt följande;

1:a Gunnar Romare, Läckö, -89
2:a Gunnar Petersson, Frötuna Gård, -89
2:a Erik Björne, Brevens Bruk -89
2:a Bengt Pettersson, Brevens Bruk -90
2:a Curt Hjalmarson Boström, Frötuna Gård -91
2:a Jörgen Sandberg, Brevens Bruk, -91
2:a Henry Hammarlund, Björkvik, -92

Trots att han vid 11 månaders ålder befanns ha grav höftledsdysplasi, levde han i 12,5 år, med många, många jakttimmar bakom sig. I maj -98 fortsatte han till de sälla jaktmarkerna, där jag hoppas att han har oändligt många jaktdagar framför sig.

En hund som Oskar önskar man att alla skall få uppleva.