JAKT, COCKER & KENNEL MERYL


Fotot är från Cockermästerskapet 2008 då jag startade med Timsgarry Bell

 

 

 



Avelsarbetet på kenneln är för närvarande mest inriktat på jakthundar. Kennelns målsättning är att presentera goda jakthundar på jakt och jaktprov. Förutom att själv dressera och pröva hundarna, är ett högt önskemål att valpköpare skall uppleva den stora glädje som det är att jaga över spaniel på traditionellt sätt. Om de sedan även vill gå på jaktprov är det desto bättre. Alla valpköpare får så mycket träningshjälp de vill. För min kennel är det högsta betyget när även valpköpare lyckas med sin hund på jakt och/eller går till pris på jaktprov.

 

Idag representeras Kennel Meryl's jaktcockrar av:

Ch Timsgarry Bell
(tik; född 2005)


Whaupley Astrid
 
 
(tik; född 2004)



Meryl Sunshine (tik: född 2011)



Meryl Midnight Star (tik; född 2011)

Tidigare jaktcockrar av särskild betydelse 



Vagnmakarens Ellen 
(tik; 1993-2003)

 

 

COCKER SPANIEL SOM JAKTHUND

LITE, LITE HISTORIA

Cockern i sin moderna tappning härstammar från de brittiska öarna och används i sitt hemland för jakt på småvilt, företrädesvis kanin och fågel. Rasen utmärks av sin stora arbetsförmåga i förhållande till sin kroppsvikt.

Cockern och den engelska springern härstammar från samma stam. I början av seklet skildes de olika raserna genom deras vikt! Alltså kunde man få cocker och springer från samma kull, allt  beroende på hur mycket de kom att väga. Idag har raserna utvecklats åt olika håll men fortfarande kan springerlika hundar dyka upp i jakttypen av cocker. Det märks kanske särskilt väl inom cockern eftersom den finns i alla upptänkliga färger,  varför  en brun-vit cocker kan bli förvillande lik en springer. Ibland kan man se springrar som har ett väldigt cocker-likt sök, men det blir inte lika slående eftersom springern alltid har sina färger - svart-vit eller brun-vit. Att de olika typerna slår igenom är inget konstigt eftersom raserna egentligen är väldigt unga. Här gäller det bara att använda sitt förnuft i avelsarbetet och inte glömma bort att njuta av goda jakthundar. För de flesta som har sett många olika jaktspaniels och som har mångårig erfarenhet av spanieljakt är inte det något problem.  Fotot ovan visar halvsystrarna Meryl Next Fairytail (svart) och Meryl Country Topic (vit/svart) tillsammans med sin mor Vagnmakarens Ellen och fotot till höger visar Meryl Fly Hight to Astro som är en kullsyster till M Next Fairytail. Alla representerar typiska jaktcockrar. Bilden till vänster hittade jag på internet men källan var inte uppgiven. Men jag tycker att den väl representerar en cocker spaniel från den första hälften av 1900-talet och som jag föreställer mig att cocker spaniel såg ut på den tiden.

Två typer av cocker
Cocker finns idag av två typer, den renodlade jakttypen och en utställningsvariant. Den senare finns även i jaktliga sammanhang och har sina ivriga förespråkare. Jag har själv haft en alldeles ypperlig utställningshund som jakthund (se Travis It´s A Black-Out), men min erfarenhet har visat att det  är svårare att få tag de bästa jakthundarna ur dom linjerna eftersom de används och prövas i så liten utsträckning idag. De flesta som har cocker spaniel idag har faktiskt sina hundar huvudsakligen som sällskapshundar.

Den s k jakttypen skiljer sig från utställningsvarianten, förutom att de har säkrare jaktegenskaper, i att de i regel har mindre päls, har högre öronfästen, är oftare smalare över nosen och är fullständigt värdelösa som utställningshundar. På fotot till vänster här kan man se skillnaden i utseende mellan Vagnmakarens Ellen och Travis It´s A Black-Out (Oskar)  som sitter bredvid varandra. Båda kan dock anses representera mycket goda jakthundar inom sina typer. Fotot till höger visar ett annat par av de olika typerna av cocker nämligen den bruna Nancarrow Cinnamon och Travis Heavy Demand som är orange roan. 

Att det inte finns några självklarheter när det gäller jakthundar, typer och avel visar dock historien om cockern Speckle of Ardoon, återgiven av spanielvärldens stora mästare Keith Erlandson. Speckle of Ardoon var en blandning mellan show-cocker och jaktcocker och gjorde det som ingen annan spaniel hittills förmått - att vinna det brittiska mästerskapet tre år i följd samt ett mycket stort antal jaktprov och andra former av jakttest. Dessa meriter uppnåddes före 4,5 års ålder. Många av de mest framgångsrika jaktcockrarna har Speckle of Ardoon i sin stamtavla.

COCKER PÅ JAKT
Cockern är således en intensiv liten jakthund, som företrädesvis används till jakt på småvilt såsom kanin, fågel och hare. Den skall arbeta inom ett avstånd som gör det möjligt för jägaren att skjuta med hagelbössa. I praktiken innebär det att den skall röra sig max 20 meter åt vardera håll. Vid träningen är jag väldigt noga med att hunden inte får gå längre ut än 10 meter eftersom det alltid är lättare att töja på gränsen än att strama åt den igen.

Vid söket, arbetar hunden framför föraren, i ett sick-sack mönster samtidigt som föraren förflyttar sig framåt i terrängen. Här gäller det anpassa fart och riktning till de förhållanden som gäller avseende vind, vilttillgång och terrängtyp. Det finns teoretiska tankar kring detta och som beskrivs utmärkt i spaniellitteraturen (se litteraturtips längst ner på sidan), men i praktiken är det kanske inte alltid exakt som i boken. Man skall ha klart för sig att det hunden erfar nere vid marken avseende vittringsförhållanden kanske inte stämmer överens med vad vi som förare tolkar 1,5 meter ovanför. Har man en erfaren hund, kan man lugnt lita på den.

Alltså går förare och hund framåt och förhoppningsvis kommer hundens arbete att bli mer och mer intensivt, svansen går snabbare och snabbare och så kommer stöten av viltet. Här skall hunden bli stilla och stanna kvar på plats, trots att fågel flyger upp eller kaninen far iväg,  för att föraren skall på ett säkert sätt kunna skjuta om denne så önskar. För en oinvigd förefaller ovanstående fullständigt orimligt (att hunden skall stanna kvar när den äntligen kommit i närkontakt med viltet) men det är det som är det unika med spanielhundarnas fantastiska önskan om att vara sin husse/matte till lags. På engelska kallas det för "will to please" och är spanielrasernas adelsmärke. Allt arbete bygger på att man skall kunna bli ett så sammansvetsat team att man kan gå tyst lugnt och stillsamt när man för sin hund. (De tre fotona ovan visar Meryl Fly High to Astro i ett fältarbete)

Spanieljakt är spännande och det är fascinerande hur väl ett samarbete kan utvecklas mellan hund och människa. Självklart skall man kunna använda sin hund under hela jaktsäsongen och snö i markerna utgör på intet sätt något hinder för att bedriva spanieljakt. Spanielns  av tradition kuperade svans(dock förbjudet i Sverige idag sedan ett tiotal år tillbaka) är ett viktigt hjälpmedel då man skall läsa sin hund. Normalt viftar den hela tiden men då den kommer för vilt går den extra ivrigt och är man van med spaniel på jakt så blir det en stund med extra krydda - är det vilt på gång nu eller är det en färsk lega där viltet hunnit iväg. En del spaniels stannar upp en aning innan de stöter, vilket engelsmännen anser vara särskilt premierande (under förutsättning att det blir en riktigt stöt därefter) och det är faktiskt till hjälp för jägaren som hinner få några sekunder extra för  att  bereda sig för vad som komma skall. 

Bildsviten visar Java (Nancarrow Cinnamon) ute på jakt en vinterdag. På den översta vänstra bilden visar hon tydligt att hon har något på gång, här finns det säkert något. Hon har stannat upp och är stilla någon/några sekunder och fixerar kroppen och huvudet på det som hon funnit extra intressant. På nästa bild (ovan till höger)  har hon sekunderna efter tagit sats och gör en stöt för att på den tredje och avslutande bilden se förnöjt fasanen flyga iväg (vilket dock fotografen inte lyckades fånga). Här skall hunden bli kvar på plats för att avvakta ett skott som resulterar i en apportering alternativt att skott inte lossas/missar och då fortsätta jakten. Allt efter förarens önskemål. Det är ett härligt teamarbete som jag unnar alla få uppleva - särskilt med en intensiv cocker! 

Efter skott skall hunden apportera det som skjutits och därefter snabbt komma in med viltet och lämna av det till föraren. Snabbt, snyggt och prydligt. Apporteringen tränas med fördel med hjälp av s.k. dummies. Genom den träningen kan man förbereda hunden för de olika situationer som kan uppstå vid apporteringsarbetet. Fotot till höger visar ett barnbarn till Vagnmakarens Ellen (Nidaros Walk on Top) som levererar i hög fart en dummy som han just funnit.

Cockersöket
Det som betecknas som ett typiskt cockersök skulle kunna beskrivas som ett mycket intensivt kroppsarbete och till synes närmast ett vimsigt sök, men i själva verket är det mycket målmedvetet och marknära arbete som hunden utför. Cockern snirklar och snor runt men håller ändå zick-zack mönstret, trots snurrandet. Tack vare det intensiva söket anses cockern vara oöverträffad vid kaninjakt. De som inte är vana att se ett riktigt cockersök tycker rent av att det är oregelbundet. Den större kusinen springer spanieln har ju ett mycket mer "rent" zick-zack mönster. Självklart påverkas söket av de förhållanden som hunden är van vid - används den vid kanintäta marker, går den mer tätt och intensivt än om den går på marker där det är glest med vilt då söket blir mer öppet. Men, ofta ser man ändå det karaktäristiska dragen i söket hos en cocker oaktat viltförhållanden.

Lär känna Din cocker
Hur gör man för att lyckas med att dressera sin cocker till en bra jakthund? Ja, träningen är ju A och O och svårigheten ligger kanske i att alla hundar är olika och därför går det inte säga att så och så skall det vara. Det finns många alldeles utmärkta böcker där det finns riktlinjer för hur man skall gå tillväga. Ett kärt men desto angelägnare problem med åtminstone den typ av jaktcocker jag har, är att de utstrålar en så stor arbetsvilja att jag lätt förförs  av den och vips så har jag ställt alldeles för höga krav på hunden. Har man otur kan det kan resultera i en osäker hund som tappar fart och stil. Ibland kan man t o m se hundar som blivit hårda i munnen för att kraven har varit för höga under dressyrens gång. Det är väldigt lätt att gå lite för fort fram när man har en valp på 10-12 veckor som apporterar både and och kanin trots att det inte borde vara möjligt. En valp som vid tidig ålder visar fin reviering och förmåga att utnyttja sin näsa sporrar väldigt lätt till att tänja på gränsen - man blir ju så glad av arbetsglädjen! (bilderna visar "Hotta" vid 12 veckors ålder, intensivt sökande efter sin apport)

Engelsmännen säger så fint att cockern utmärks av sin personlighet - "they are such a characters" - och bättre kan det knappast sägas. Det finns något där som måste bevaras för att det skall vara en riktig cocker i mina ögon. För mig är det viktigt att känna att personligheten finns kvar hos den cocker jag arbetar med även om det innebär att "hornen ibland växer ut" och det blir lite jävelskap. Det är en balansgång mellan att ha kontroll på sin cocker och samtidigt kunna behålla självkänsla och i viss mån självständighet som är oerhört viktigt vid t ex fria apportsök. Ett exempel på  i mitt tycke alldeles för mycket kontroll, uppstår då man skjutit ett vilt varvid hunden istället för att markera nedslaget tittar på sin förare. I sådana fall måste hunden dirigeras ut till apporten och har man otur kan viltet löpt undan. Dessutom krävs att skytten/föraren vet var fågeln/viltet hamnade så att dirigeringen kan bli korrekt. Det är dyrbar tid som kan gå  förlorad.
Självklart är idealet en hund som alltid är stadig och som behåller sin självkänsla för ett självständigt arbete när så krävs.

Mina cockrar har oaktat om de är av utställnings- eller jakttyp, alltid varit mycket känsliga för beröm. Därför har jag försökt prägla träningen att bli så positiv och i berömmande anda som möjligt. Att sticka till en godbit för att förstärka berömmet gör gott. Det viktigaste är att få en starkt teamarbete mellan hund och förare. Knyt upp Din hund till Dig så att den verkligen vill arbeta med Dig, att Du som förare blir den som är nyckeln till det roliga! En av de mest framgångsrika cockerförarna i England använder just godis som en förstärkning vid dressyren. Självklart skall man sätta gränser - det är helt nödvändigt - men kom ihåg att få igång hunden så svansen viftar glatt igen ganska snabbt efteråt.

Olika träningsfilosofier
Spanieln som jakthund har blivit mer och mer populär i Sverige - glädjande nog. I samband med det blir det fler och fler som har åsikter om hur man skall dressera sin spaniel och här gäller det verkligen att tänka till. Det är lätt att acceptera en träningsfilosofi som  framförs av någon på ett övertygande sätt. Det är lätt att falla till föga för att en och samma metod är användbar på alla hundar. Jag är övertygad om att det inte är så enkelt utan vissa hundkaraktärer kräver en viss typ av dressyr och en annan karaktär en annan typ av dressyr. Därför är det viktigt att söka efter den typ av hund som passar ens egen personlighet och sätt att jobba.  Personligen föredrar jag den positiva och mjuka metoden där man bejakar hundens jakt- och apporteringslust, man går långsamt tillväga och jobbar mycket med kontakt och beröm. Trots att jaktspanieln skall jobba under mycket frestande situationer är jag inte heller för den benhårda kontroll som många har för att lyckas med stadgan. En alltför hård kontroll tror jag hämmar hundarnas initiativ och arbetsglädje, men å andra sidan "knallar" de hårt kontrollerade hundarna aldrig heller... För mig är det eftersträvansvärt med det lite spektakulära som en intensiv jaktlust och glädje kan erbjuda som dock  kan innebära en hel del bus från hundarnas sida nu och då. Det blir lite mer spännande och framförallt måste ens humor utvecklas för att man skall kunna ta buset. Ett gott exemple är från 2001 års Cockermästerskap där Java (Nancarrow Cinamon) gjorde bort matte totalt för den samlade eliten. 

Tänk först - gör sedan.....
För att avrunda det hela kan man sammanfatta cockern som en personlighet, med mycket stor arbetskapacitet, där "hornen ibland växer ut" och som mår bra av mycket beröm. Hur tyglar man nu detta?  Enkelt uttryckt - bli en trygg ledare (dvs konsekvent och rättvis), låt hunden alltid lära sig saker stegvis och varje steg till 100 % innan nästa tas, tänk efter före eftersom cockern inte gör det och slutligen ta inte Dig själv på för stort allvar.  Ha roligt och förstärk banden mellan Dig och hunden så mycket som möjligt. Jag hörde berättas om en retrieverägare som hade imponerat omgivningen genom att kunna skicka sin hund på en apport rakt ut 200 meter. Vid frågan om hur hon lärt hunden det - svarade hon: "Jag har utvecklat förmågan meter för meter". Kan det sägas bättre? När det gäller träningen av cocker så gäller det verkligen att ta det steg för steg. Kedjan är ju inte starkare än den svagaste länken. Samma sak med dressyren. Inlärningen sker bäst med en positiv anda där glädjen blir dominerande i alla moment. Lätt sagt men inte så lätt gjort men övning ger färdighet.

I övrigt vill jag bara hänvisa till ett antal böcker och filmer som kommer ge Dig mer än vad jag någonsin kan göra på de här sidorna. Böckerna  och filmerna kompletterar varandra och vissa delar är bättre än i andra. Ta till Dig det Du tycker passar Dig. Läs, titta och lär av andra. Gå på jaktprov, prata med folk och läs igen, se på filmer igen och Du blir fast i detta som kan bli ett fantastiskt samspel med Din cocker.

 Vill Du sedan utmana Dig själv genom att starta på jaktprov så har Du fått ett nytt heltäckande intresse bland trevligt folk och fä. Ibland går allt som det ska och då är det extra roligt men ibland så stämmer det inte hela vägen den dagen. Så är det men det är så roligt ändå.  VÄLKOMMEN I GÄNGET.

Om Du har frågor eller kommentarer kring detta är Du hjärtligt välkommen att ställa dem till mig via e-post eller telefon: 0152/200 93. Om jag har ett förslag till svar så ger jag det annars försöker jag hänvisa Dig vidare till andra som kan bättre.

Böcker:

Sten Christoffersson "Fågelhundar - Dressyr och Jakt" ICA Bokförlag, 1990
Keith Erlandson "Gundog Training" Popular Dogs Publishing, 1987
Keith Erlandson "The Working Springer Spaniel" Flycatcher Robinson Publishing, 1995
Mike Smith "Working Springer & Cockers" Biddles Ltd, Guildford and King´s Lynn, 1998
Martin Deeley "Working Gundogs" Crowood Press 1989
P.R.A Moxon "Training the Roughshooters Dog" Popular Dogs Publishing, 1985


Filmer:

Sten Christoffersson "Fågelhundar- Dressyr och Jakt - Valpfostran och apportering del 1"  
Sten Christoffersson "Fågelhundar-Dressyr och Jakt - Spaniel del 2"
Carl & Mark Colclough "Basic Cocker Spaniel Training"
Mästerskapsfilmer från England och Sverige
Ian Openshaw "Basic Spaniel Training for the Gun"  
Ian Openshaw Advanced Spaniel Training for field & Trials"

Ovanstående böcker och filmer är ett axplock av den flora som finns, men dessa har jag funnit särskilt värdefulla (har Du fler tips är jag glad om Du hör av Dig). De nämnda böckerna och filmerna kan sannolikt beställas från  Naturredaktionen, PB Broadcast och Rospigans. De engelska mästerskapsfilmerna produceras av Paul French och kan enklast beställas via www.gundogs.nu där det dessutom finns en mängd intressanta länkar för Dig som är intresserad av spanieln som jakthund.